Okej! Idag var första dagen i skolan och det gick ju som det gick. Det börjar med att jag möter Elin kl 08:15 i Skanstull och därifrån går vi till skolan. Väl i skolan påpekar jag att det är så tomt och att ingen från våran klass är här men vi tänker inte mer på det utan går ner till toaletterna. När vi kommer upp igen så är vi lite sena så vi skyndar oss till skåpen för att hämta böckerna men vi glömmer att kolla vilken sal vi ska till. Elin tror att vi ska till D312 men där var det helt tomt. Jag kommer på att jag har ett schema i väskan så jag kollar och då står det att vi ska vara i sal D308 men där var det också tomt. Jag ringer Mattias och smsar Tove men ingen svarar. Fan också, tänker vi, kan det vara så att lektionen är inställd?? Jag smsar Sara och äntligen får vi ett svar; Vi börjar tio! FAN, FAN, FAN! Och Elin hade helt glömt bort det, haha. Vi sätter oss i en soffa och Elin sover och jag pluggar till ett prov som jag tydligen har i morgon, vilket jag fick reda på idag, FAN IGEN! Efter en stund får jag ett sms av Tove; Vi ska ju till Sundbyberg:O till Coop kl 10. Åk dit nu! Men helvete då, jag bor ju fan där. Då var det bara att åka hem igen då, nästan hem iaf. På Coop hade vi en föreläsning under en timme och sen hade vi två timmars lunch och sen skulle vi till skolan igen på en annan föreläsning. Eftersom man fick mackor på Coop så sket jag och Tove i lunchen och åkte till Kista ist. När vi sedan är på perrongen i T- centralen och väntar på tåget så råkar Tove gå in i en kort farbror som var väldigt speciell. Han hade någon form av skada men jag kan inte säga vad det var och hans ögon stod typ åt olika håll och han verkade typ blind fast han inte var det. Nu låter det som att jag är jätte elak mot en döt och snäll farbror men han var verkligen läskig och inte alls sådär söt som vissa farbröder kan vara. Tove ber iaf om irsäkt och han tar tag i hennes hand med sina läskiga skinhandskhänder och frågar vad hon heter. Tove ser väldigt rädd ut och jag står och skrattar åt henne. Han fortsätter att prata med henne men jag kommer inte ihåg vad han säger. Sedan tar han tag i min hand, trycker sitt ansikte väldigt nära mig och frågar vad jag heter. Då börjar jag också bli lite nervös. Jag svarar honom vad jag heter och han frågar om vi ska ha sällskap. Vad ska jag säga liksom, jag kan ju inte dra min hand ur hans och säga nej, så jag blir ju tvungen att hålla honom sällskap. Så där går jag, över perrongen i T- centralen, med honom väldigt nära mig samtidigt som jag håller honom i handen och samtidigt som jag AS garvar. Jag vet seriöst inte vad som hände med mig men jag kunde inte sluta garva, jag höll på att dö. Och att jag garva gjorde ju inte situationen bättre för då började ju alla glo ännu mer. Tove går på andra sidan av farbrorn och han frågar om han får hålla hennes hand också men hon svarar nej. Vi bestämmer oss för att stanna på ett ställe av perrongen och jag frågar honom vart han ska och han svara något i stil med att han ska till pendeltågen, dem vanliga tågen. Han frågar om vi ska med tunnelbanan, och fortfarande håller han mig i handen, och jag svarar att vi ska det och då kramar han min hand ännu hårdare och tackar för sällskapet och går iväg. Han låter ju jätte trevlig när jag beskriver situationen men den var faktiskt otroligt obehaglig även om jag sedan as garvade hela vägen till skolan. Helt sjukt var det iaf.









Allt såg mycket bättre ut i verkligheten, vi skyller på min sopiga mobilkamera;)